Isolering är väl isolering?

Hela husprocessen präglas av olika typer av val. Vi har hela tiden haft ambitionen att bygga så "miljövänligt" som möjligt. Det vill säga - med så liten miljöpåverkan som möjligt (inom våra ekonomiska ramar). En av de saker som påverkar mycket och som är svårt att göra något åt i efterhand är valet av isoleringsmaterial.


De vanligaste typerna av isolering idag är framför allt stenull, glasull och cellplast.
Men vad är det egentligen?
Stenull - mineralull, alltså berg som man gräver upp, smälter vid hög temperatur och gör luftigt... Inte direkt förnyelsebar råvara eller en energisnål process. På plussidan har vi att det inte brinner, på minussidan att det inte är så trevligt att arbeta med och det går inte att återanvända.
Glasull - återvunnet glas som smälts och görs luftigt. Det är gjort på återvunnet material med en mer energisnål process än mineralull, men inte trevligt att arbeta med och hamnar också på deponi om hundrafemtio - tvåhundra år när vårt drömhus har förvandlats till ett oönskat ruckel.
Cellplast, frigolit alltså - görs av olja, världens mest kända fossila bränsle. När rucklet ska rivas kan man elda upp cellplasten, men det är fortfarande fossilt bränsle... dessutom lämpar sig cellplast inte i väggarna.

Vad har vi då valt? Inget av ovannämnda - Ekohus har träfiberisolering som standard i sina hus.  Det är en typ av cellulosaisolering som görs av trä (det framgick kanske av namnet?). Cellulosa har ungefär samma värmekonduktivitet som övriga, men förutom att det är en förnyelsebar råvara, har det andra fördelar. Det isolerar bättre ju kallare det är - det har nåt att göra med lufttäthet, värmekapacitet och konvektion att göra. Läs mer om det på www.thermocell.se.

Nackdelen med cellulosaisolering då? Den är oftast behandlad med olika typer av salter, borsalt, amoniumpolyfosfat och andra mineralsalter för att förbättra mögel- och brandresistens. Dessa är väl inte alltid de bästa för miljön. Men de sitter där de sitter, de är inte sån form att de kommer ut i miljön idag (i så fall har jag väldigt mycket vatten in min isolering och har antagligen större problem än ev. giftighet i borsalt) utan det eventuella problemet kommer när vi ska ta hand om isoleringen.

Det är här kompromisserna kommer in. Det absolut bästa för miljön är antagligen hampa, dessvärre kostar det fyra gånger så mycket... Jag vill ha ett isoleringsmaterial som uppfyller kraven på energieffektivitet, utan att göra en halvmeter tjocka väggar och utan att ruinera mig, samtidigt vill jag ha det som är bäst ur miljö och hälsoperspektiv. I valet av isolering blev kompromissen cellulosaisolering.

Det känns ganska bra.

PS Råd och rön har gjort en jämförelse mellan olika isoleringsmaterial, som är intressant att läsa, även om den i princip bara tar upp värmekonduktiviteten.