Gullvivor och grävmaskiner

Nu börjar det bli bråttom att rädda gullvivorna, grävmaskinerna kommer om en vecka.  Det kan tyckas konstigt att gräva upp en massa gullvivor, men de är lite speciella. Förutom att vi också har röda gullvivor (riktiga alltså, inte såna där tjusiga framodlade primulas) så hör de likson ihop med tomten. Min svärfar, han som gillade att samla skrot, han gillade också gullvivor. Varje år vid den här tiden fick vi höra hur man ska göra för att få gullvivorna att sprida sig så mycket som möjligt. Man måste vänta med att klippa gräset, eller gullvivorna då som det blir i vårt fall, tills blommorna är helt svarta. Då ska man helst slå dem med grästrimmer så att fröna slås ut ordentligt. Jag vet inte om jag vill kalla min svärfar för trädgårdsmästare, men det här med gullvivor, det kunde han. Bedöm själva.

Det här möter våra besökare och är det sista vi ser när vi åker hemifrån. 

Alla gula fläckar är gullvivor(med undantag för en eller annan leksak). De jordiga ytorna är de ställen där jag har räddat undan blommor från ett dystert öde under grävskopan.

En nyskapat gullvivskulle. Det är svårt att veta var man ska göra av alla blommor. Vi kommer ju att lägga ut en massa massor för att få tomten som vi vill ha den och det känns ju onödigt att gräva upp dem och plantera dem nån annanstans där de får en skopa jord över sig.

Vår tomt ur en annan vinkel.